Nu närmar sig en ny era, den gamla bindningen är snart ett minne blott.

Det kommer nya utmaningar för var dag, så på så vis är allt sig likt däremot är utmaningarna mer själv bestämda.

Med själv menat att vad jag gör är mina engna beslut, utan inblandning av andra eller tredje part.

Dom utmaningar som står för dörren är uppfostran av lillahjärtat, det lär väl ta si sådär 25 år eller så.

Vilken tur att jag har all tid i världen för just denna uppgift för det lär behövas.

Men visst måste jag erkänna att minnena inte kommer att falna bara för att den “juridiska” bindningen tar sin ende, dock så kommer minnen att falna med tiden vilket i sig är bra.

Det finns alltid saker man önskar man borde gjort och vise versa, men är inte tanken att man ska vara ärlig mot sig själv i första hand?

Så tänker jag, Är man ärlig mot sig själv så slipper man ljuga för andra.

Ärlighet är något som jag lärt mig mycke om sista året, denna kunskap har nog gjort mig om än mer försiktig i vad jag ger mig in på.

Hur vet man att någon är ärlig? Det vet man aldrig. Vi ljuger allihop om saker för att rädda våra egna skinn, så är det bara. Sedan behöver man ju inte bli avslöjad för det!

Nu är ju inte jag purung längre, men inte redo för graven ännu.

Det jag lärt mig om än ännu mer om är vikten av att stå på egna ben i livet, att inte behöva vara beroende av andra människor eller systemet för att klara mig i det vardagliga livet.

Vikten av att kunna ta hand om mig och mitt barn på ett riktigt sätt utan andras inblandning.

Att våga stå på egna ben utan att behöva be andra om hjälp och allmosor för att förverkliga mina drömmar och önskemål.

Det finns bara 2 sätt att finansiera sin vardag, jobba och spela på lotto.

Lotto är en dröm, hårt arbete är ett måste.

Det hårdaste arbetet kvarstår dock, livet i sig för det kommer inte att bli lättare ju äldre man blir.