Kan man ens svara på den frågan, kanske.

Den dagen man lämnar in stämpelkortet för gott så är nog livet fulländat.

Sedan tror jag nog inte att det finns någon som kommer att hitta en fulländning på sin tillvaro på Tellus. Att alla sedan har olika åsikter om det måste man ju förstå men att inte kunna ta dagen som den kommer och vara glad för det man har idag det förstår jag inte.

Vi borde vara gladare för det vi har, för det är ju trots allt det vi strävat efter en längre tid. I alla fall jag är nöjd med min tillvaro, för det är ju den tillvaro jag själva har valt och strävat efter.

Strävan efter fulländning är nog en av dom största sjukdommarna i världen, en påhittad sjukdom som inte finns annat än i huvudet på den som drabbats.

Ta t ex alla dessa bantnigskurer som förekommer, alla dessa program på tv i samma anda. VEM fan blir glad av att inte äta? Vem har sagt att man måste äta för mycket? Vem vet inte om att det är farligt och banta eller att äta för mycke.

En stor för att inte säga den största anledningen är omgivningen och rädslan för att vara annorlunda. Men allvarligt, är inte livet för kort för att slösas bort på vad andra tycker.

Kan inte var och en får vara sig själva i Västvärlden? Måste alla vara stöpta i samma form? Vart har allt kurrage och självrespekt i världen tagit vägen?

Det finns hur många sådan liknelser som helst som vi själva skapat i huvudet på varnadra.

Det svåra är ju att kunna nyansera det som sker runt om ens egen person för att kunna ta fördel av det i stället för att göra det till ett probelm. Det är ju bara ett problem för den som tillåter en sådan tanke att få gro utan en tanke på vart den kommer ifrån och vad den betyder.

Det är väl det livet går ut på, att förstå sig själva och sin egen plats i det stora spelet dvs världen.