Blog Image

EttLivEnTanke

När är livet fulländat?

En dåres tankar Posted on Fri, May 11, 2012 21:57:52

Kan man ens svara på den frågan, kanske.

Den dagen man lämnar in stämpelkortet för gott så är nog livet fulländat.

Sedan tror jag nog inte att det finns någon som kommer att hitta en fulländning på sin tillvaro på Tellus. Att alla sedan har olika åsikter om det måste man ju förstå men att inte kunna ta dagen som den kommer och vara glad för det man har idag det förstår jag inte.

Vi borde vara gladare för det vi har, för det är ju trots allt det vi strävat efter en längre tid. I alla fall jag är nöjd med min tillvaro, för det är ju den tillvaro jag själva har valt och strävat efter.

Strävan efter fulländning är nog en av dom största sjukdommarna i världen, en påhittad sjukdom som inte finns annat än i huvudet på den som drabbats.

Ta t ex alla dessa bantnigskurer som förekommer, alla dessa program på tv i samma anda. VEM fan blir glad av att inte äta? Vem har sagt att man måste äta för mycket? Vem vet inte om att det är farligt och banta eller att äta för mycke.

En stor för att inte säga den största anledningen är omgivningen och rädslan för att vara annorlunda. Men allvarligt, är inte livet för kort för att slösas bort på vad andra tycker.

Kan inte var och en får vara sig själva i Västvärlden? Måste alla vara stöpta i samma form? Vart har allt kurrage och självrespekt i världen tagit vägen?

Det finns hur många sådan liknelser som helst som vi själva skapat i huvudet på varnadra.

Det svåra är ju att kunna nyansera det som sker runt om ens egen person för att kunna ta fördel av det i stället för att göra det till ett probelm. Det är ju bara ett problem för den som tillåter en sådan tanke att få gro utan en tanke på vart den kommer ifrån och vad den betyder.

Det är väl det livet går ut på, att förstå sig själva och sin egen plats i det stora spelet dvs världen.



Vad tänker en dåre?

En dåres tankar Posted on Fri, May 11, 2012 00:01:34

Finns det tid för allt man vill i livet?

Den frågan kan nog alla svara på bara man är nog ärlig med sitt “jag”.

Det fanns en tid då allt var enkelt, en tid i sus och dus.

Minnen av svunnen tid kan man kanske kalla det, en tid som får en att bli tårögd.

Men den tiden är ju dock ett minne blott.

Vad är en tid?

Vad är ett minne?

Vad är nu?

Vad är då?

Som en god vän en gång sade(Ingela).

Den bästa tiden är NU.

Det är ju nu vi är och verkar, inte vad vi var och gjorde nyss.

Kommer inte att berätta mitt livs historia, men kanske en del.

Glatt som tråkigt, allt kan komma.

Just nu är det kanske ett sätt att bara vara, bara prata utan att få eller förvänta sig ett svar kanske inte ens är någon som läser. ‘

Spelar ingen som helst roll, för detta är för Dårens skull inget annat.

Fan om man kanske skulle uppfinna en tidsmaskin!!! Men frågan är om man skulle vilja göra något annorlunda i alla fall!!??

Är inte så säker på det, det finns alltid saker man kunde ha gjort annorlunda men inte allt. Vem hade vi varit då, vem skulle vara sig själva som åker i tiden och ändrar det man själv eller andra inte gillar.

Tiden är orealistisk, man kommer ihåg den men har aldrig sett den, man känner den men kan inte ta på den. Vad är tid?

Efter 12 år så börjar i alla fall en Ny tid nu, ett nytt liv där inga fler än Jag och min dotter är inblandade. Så kommer det att bli en lång tid framöver.

Har flera gånger lovat mig själv saker och ting i livet:

På högstadiet:

Skulle inte skaffa barn innan jag fyllt 30, jag vart 42 innan undret kom till jorden.

Vid 25 års ålder:

Sluta vara svartsjuk, inte släppa in en kvinna för nära, inte leva i ett bråkigt förhållande.

Är inte längre svartsjuk, gifte mig med en underbar kvinna som givit mig mina bästa 12 åren i mitt liv och den mest fantastiska lilla flicka som någonsin existerat, inget bråkigt förhållande är värt att ödlsa tid på inte ens om man är gift.

Tiden gör att förutsättnignarna ändras, vi ändras.

Om man redan fått det man vill ha, om man redan har det man alltid drömt om.

Måste man då ändra sig för att få vara en del av tiden?

Allt och alla måste alltid anpassa sig för nya tider, en självklarhet men kanske inte alltid ett måste.

Kan t ex arbete, vänners liv, omgivningens omdömme vara nog för att man ska vilja stanna sin egen tid?

Nej, inte för mig.

Vill inte vara en belastning för någon, jag vill stå på dom ben jag fick då jag föddes.

Livet är helt enkelt för kort, gör något så länge du kan.

Hål i röven bara trycka på (Ove)